Är det bara jag...?

Har varit singelpappa nu snart i två år med min son som jag har som nämnt varannan vecka. Det regelverk som fanns när man bodde sk.  i en normal familj (Mamma,Pappa,Barn) har liksom lite försvunnit.

Missförstå mig inte, grundreglerna är kvar. Men han kommer undan med saker som han aldrig skulle gjort när jag levde med hans Mamma. Och det värsta är att han kommer undan med det med mitt leende på läpparna!
Finner mig själv också handla mycket mer till honom även om inte alltid ekonomin tillåter det:-)
Relationen med min son har utvecklats till det bättre i rasande fart men ibland blir jag lite orolig över att jag skämmer bort han alldeles för mycket. Hans Mamma brukar "anklaga" mig för detta.
Är där några fler singelföräldrar som känner igen sig i ovanstående bild?

Nåväl bara lite tankar och funderingar innan det var dags att krypa till kojs. I morgon har jag och grabben en aktiv dag med fotbollen. Ha det bra där ute i cyberspace!

Kommentarer
Postat av: Mjukispappa

Har själv varit ensamstående med min dotter sedan
hon var knappt tre år, hon är 8 nu. Det har sina toppar och sina dalar. Man lär sig efter ett tag att inte bli en sådan som köper kärlek och förtroende. Möter man dem med samma respekt och gränssättande som om man bodde ihop med mamman så löser det sig till slut. Det jobbiga, tycker jag, är om och när man träffar en ny tjej/kvinna och skall bilda familje med henne och hennes ev barn.

2008-03-19 @ 23:21:52
URL: http://mjukispappa.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0